Det är ont om lediga ytor i havet och marina organismer söker ständigt efter nya platser där de kan slå sig ned och utvecklas. Det finns omkring 2 500 marina organismer som tävlar om utrymmet. Olika ytor som båtskrov, oljeplattformar, pumpstationer och annan marin utrustning är synnerligen attraktiva växtplatser för dessa organismer. Denna påväxt kallas marin fouling. Det är en naturlig process som börjar direkt när en yta kommer i kontakt med havsvatten. Ganska omgående har de första encelliga algerna fått fäste. Det kan kännas med handen som att ytan blir lite hal och slemmig. Efter ett tag kommer andra organismer. De vanligaste är havstulpaner, musslor och alger.

Ökar motståndet

Marin fouling är ett stort problem för sjöfarten. Påväxten ökar vattenmotståndet, sänker farten och ökar därigenom bränsleförbrukningen. Bortsett från en högre kostnad för båtägaren är det negativt för miljön genom större avgasutsläpp.

För att hindra fouling målas därför skrovet med bottenfärg. Fram till 1950-talet användes främst blymönja som bland annat innehöll kopparoxidal, kvicksilver, arsenik och DDT. Denna typ av bottenfärger är mycket giftiga. Under 1960-talet kom nya färger med olika giftiga substanser som skulle förlängde effekten så att påmålning inte behövdes utföras varje år.

På 1970-talet introducerades självpolerande SPC-färgerna, Self Polishing Copolymer. De första varianterna av SPC-färgerna innehöll arsenik som efter ett tag ersattes med tenn- och kopparföreningar. Tennföreningar är idag förbjudna i båtfärg. Marin miljöpåveran av kopparföreningar är kontroversiell. I Östersjön är koppar förbjudet för fritidsbåtar och har ersatts med zinkoxid som är en tungmetall. Zinkoxiden är den aktiva beståndsdelen i de så kallade eko-färger som finns på marknaden idag. Ännu finns ingen reglering av zinkoxid, trots att den visat sig påverka vattenlevande organismer negativt.

Läs mer om havstulpaner på "Havstulpanprojektet"

Hårdare lagstiftning

Fram till 1990 var lagstiftningen främst inriktad på att skydda dom som målade båtarna. Omsorgen om miljön växte fram senare, men idag vidtas kraftfulla åtgärder för att komma tillrätta med de giftiga båtbottenfärgerna. Deras negativa påverkan på den känsliga miljön i havet och inte minst i våra skärgårdar, hamnar och på uppläggningsplatser har med tiden blivit alltmer uppenbar. Mycket görs för att få fram bra anti-foulingprodukter. Alla verksamma ämnen ska granskas utifrån biociddirektivet, en granskning som sker på uppdrag av Europeiska Kemikaliebyrån. Ny lagstiftning driver utveckling och forskning, där fabrikanterna tävlar om att hitta miljösäkra produkter som förhindrar fouling.